Olje-blottingpapper är ett tunt ark eller vävnad som är utformad för att absorbera överflödig ansiktsolja. Det har sitt ursprung i Japan och är särskilt populärt i hela den asiatiska regionen. Dess verkningsmekanism är beroende av molekylstrukturen hos dess material, som lätt binder till oljemolekyler. Genom att använda lipofila (olje-attraherande) material är papperets förmåga att absorbera olja betydligt större än dess förmåga att absorbera vatten, vilket eliminerar ansiktsglans genom fysisk adsorption.
Uppfinningen av olje-läskpapper var resultatet av en överlägsen upptäckt av japanerna. Det fungerade från början som det specialiserade papper som användes för att pressa bladguld under tillverkningen, när tillverkarna oväntat insåg dess förmåga att absorbera olja. Därefter adopterades den av geishorna i Kyoto-kända för sin porslins-vita hy-för att hjälpa till att behålla sin makeup. Det blev snart en lokal specialitet i Kyoto och, genom mun-till-mun bland turister, utvecklades det till en utmärkande bas inom skönhetsindustrin över hela Asien.
För att tillgodose de olika behoven hos olika hudtyper har materialen och funktionerna hos olje-blottingpapper gradvis diversifierats, vilket har lett till utvecklingen av olika former som blå film, rispapper, bladguld och pulver-infunderade ark. Deras primära funktion är att absorbera överflödig olja från hudens yta utan att påverka själva talgkörtlarnas aktivitetsnivå.
